Skolavslutning

Nu är det dags igen, skolavslutning. Det är både fint och roligt när barnen tar skolavslutning, studenten eller examen och jag som förälder vill ge mina barn en extra fin dag. Som säkert alla föräldrar känner igen sig i men hur är det för oss som är ensamstående och till och med har sjukersättning eller arbetslös, hur funkar det med våran dåliga ekonomi? för mig är det katastrof.
Jag och min 15 åriga dotter var och handlade i går och det skulle vara avslutnings kläder och sedan något till middagen som de ska ha. Detta gick på ca 2000:- min 12 åriga son ingår också i dessa pengar, han ska ju ha något på sig med.
Nu är pengarna slut och jag har ångest för jag vet inte hur vi ska få ihop det resten av månaden. Vi handlade inte de dyraste kläderna men det kostar i alla fall. Jag lever själv och de har ingen pappa som kan hjälpa till med pengar för han lever inte.
Min dröm är att vi som har det knappert under denna tid och till jul skulle få en extra bonus kanske på barnbidrag eller något men inte de som har en massa pengar utan vi som är fattiga.
Visst skulle jag vilja jobba så att jag kunde tjäna mer pengar men i dags läge så skulle det inte fungera men det spellar ingen roll tycker jag för blir barnen lyckligare. Varför ska det vara så modiferat i allt och det är klart att barnen vill vara uppklädda på deras stora dag, det vill jag inte ta i från dem. Men det är jobbigt för mig som förälder när pengarna tar slut...........vad gör man inte för sina barn...

När man förlorat något

Denna dag har varit ganska ok och jag mår nog lite bättre efter katten Nisse dog, den 1 maj. Det var mycket jobbigt för mig och mina barn.
Nisse var en riktig kelgris, påminde mycket om katten Gustav. Han hade verkligen speciella egenskaper. Trodde aldrig att jag skulle bli så ledsen på grund av mitt husdjur men det är ändå en familjemedlem som bara blev ett år och sex månader.

I går var jag på en minnes gudtjänst i min kyrka och där blev jag påmind om sorgen när jag satt där. Hur sorgen kan utspegla sig i olika ansikten. Min morbrors fru dog för någon vecka sedan och därför var jag i kyrkan i går. Jag var inte ledsen men det finns en sorg i mig som kan smärta när tankarna går till hur många som jag förlorat och nu katten.
Jag studerade min morbror och tänkte att han har blivit gammal och hur våran relation har sett ut och mitt eget liv och mina förluster.

För 11 år sedan förlorade jag min egen älskade själsfrände och pappa till mina minsta barn. Det var tungt och det tog mig många år för mig att sörja och jag tror inte att jag är färdig med det.
Han tog sitt liv på ett behandlingshem och ibland när jag ser på någon dokumentär om unga människor som har det svårt med sitt liv och kanske har en bakrund med droger då känner jag en sorg. Eller att det händer något som gör att någon tar sitt liv när de tappat tron på livet eller myndugheter och de inte finner någon utväg.

Jag har själv varit på väg åt fel håll många gånger men idag vill jag leva....Vi alla har en historia bakom och jag har vit rädd för att dela med mig om min men idag behöver jag antagligen göra det för vi är nog många som känner och tänker som mig...............